JuliasStad

Trodde man skulle till umeå idag men men det blir imorrn, så senaste 100 minuterna har jag kollat på dokumentären "The Two Escobars". BLEW MY MIND!

.

.

Herregud hade inte så jättestora förväntningar direkt när jag efter en liten recension på Café.se, valde att se denna "sportdokumentär" om Andres Escobar, fotbollsspelare och Pablo Escobar, "Drug lord". Men efter första minuten var man fast. Jag tror det kanske mest var historian om kriminaliteten som lockade mig, men utan fotbollen hade inte denna dokumentär blivit så bra som den var, och detta sägs av en människa som NÄSTAN, bara nästan kan säga att jag hatar fotboll (måste säga att jag gillar det på nåt sätt, för min far och mina bröders skull xP).

.

Sättet man får se likheterna, men också de stora olikheterna mellan Paoblo och Andres, men speciellt de olika historierna och filmerna om Pablos Goda och onda sidor fascinerade mig. Han bygger hus och ger hem åt de fattiga i slummen, sen plötsligt dödar han domare och spränger byggnader.

.

.

I slutet sitter man där och vet inte vad man ska tycka. De flesta dokumentärer brukar ha ett klart budskap, men i denna film är allt upp och ned. Jag gillar Pablo Escobar på ett sätt, men ändå inte. Samma sak sitter man och vill veta mer. Vad gjorde regeringen egentligen när Colombia föll ihop? bästa sättet att stoppa kriminaliteten skulle väll ha varit att göra som paoblo gjorde, ge hus och hem åt alla och sen försöka hjälpa folket. Istället kändes det som dom slösade pengar på reklam till fotbollen. Fotbollen var Colombias hopp och hopp är bra, men det kan inte stoppa hunger.

Sen vet man inte vad man ska känna. Var fotbollen dålig för colombia eller bra? skulle Andres inte dött om Paoblo levt? Och varför måste Amerika lägga sig i allt? det kändes som dom förstörde mer än hjälpte. I slutet visar det sig också att flera av dem i dokumentären som man börjat gilla, suttit i fängelse för korruption och allt vad det är, och gott och ont är väldigt nära varann. Enda helgoda personen känns som Andres, ett litet helgon fast i denna film, som dog på grund av sporten han hoppades skulle hjälpa folket. Eller förresten, som hans tränare sa;

"Our society believes soccer killed Andres, No. Andres was a soccerplayer killed by society"

.

Nog den enda dokumentären, och verkliga händelse som fått mig att tänja på gränsen av vad som är gott och ont, och som får mig att hålla ännu fastare vid min filosofi att "Sport är bara sport". Det kanske kan hjälpa ett folk och hålla oss uppe vid svåra tider, men om nåt går fel får man komma ihåg att det är bara några människor som sparkar en boll, det är inte hela världen.

.

.